Dag 05 – Vad är kärlek?

Nej, jag hade inte glömt av listan om ni trodde det 🙂 så nu fortsätter jag med dag FEM!

Kärleken till mina barn

Denna kärlek är helt gränslös, obeskrivlig och den växer för varje sekund, minut, timma och dag som går tillsammans med mina små kottar. Jag tänker inte ljuga och säga att kärleken kom direkt som ett brev på posten, iallafall inte med Alexander. Det handlar inte om att jag tycker sämre om honom, men med Alexander var jag förstagångsmamma. Allt var nytt och amning mm strulade som gjorde mig deprimerad. Jag skulle inte kalla det förlossningsdepression var så långt ner var jag aldrig, men det tog helt enkelt tid att knyta an. Med Jonathan var jag redan mamma från början och hade hunnit bygga upp mina moderskänslor för Alexander, så då kom de mer naturligt andra gången. Jag älskar mina barn precis lika mycket, och de är verkligen livets elixir för mig. Jag har aldrig skrattat, gråtit, och känt en sådan genuin pulserande villkorslös kärlek som jag känner till mina barn. Men, det är klar att jag ibland någon sekund eller två kan bli lite trött på dem också. Det viktigaste är att kärleken vinner över, och det gör den, med hästlängder.

Kärleken till min fästman
Är det inte fantastiskt ändå hur man kan vara så irriterad, trött och frustrerad på någon, och samtidigt finns där fortfarande kvar en stor portion kärlek som alltid vinner över alla andra känslor? Jag och Pär har våra fajter, och vi har haft det tufft det här senaste året med det ekonomiska strulet, ovetskapen om jobb osv. Ändå älskar jag honom också mer för varje dag som går. Vi har vår speciella jargong han och jag, som för andra kan tyckas lite konstig och jobbig. Men vi är så mot varandra, och oftast får man bara se ena partens portion.. det viktigaste är ändå att vi älskar varandra. Jag har verkligen haft tur som har en så fin kille som Pär, som stöttat mig genom alla mina ångestattacker inför tentor, genom två förlossningar (vilket är en sjujäkla bedrift, det skall ni veta!), som står ut med mina humörsvängningar och allt annat som inte hör till mina positiva sidor.

Kärleken till min familj
Jag är och har alltid varit familjekär. Att träffa min familj är viktigt för mig, därför kan jag säga att den här flytten har gjort mig väldigt gott. Jag har en helt underbar familj som jag aldrig vill vara utan, de är alla lika speciella och fina. Jag är så glad och tacksam över att jag får ha en familj och vara en del av den, att jag har fått växa upp med en mamma och en pappa, mina syskon och mina föräldrars äkta hälfter. Det är inte alla som har sån tur och det försöker jag att vara medveten om och värdesätta. Trots att man, precis som med sin egen partner, ibland kan bli både sur, trött, irriterad på allihop, så älskar man dem mest av allt ändå.

Kärleken till mina vänner
Utan vänner hade jag inte klarat mig länge här i livet. Precis som familjen är ni lika viktiga, och jag tycker det är JÄTTEJOBBIGT att många av er nu bor så långt ifrån mig. När vi bestämde oss för att flytta kändes det som att det kunde kvitta, men så känns det inte längre. Ni är saknade! Sen har jag även andra vänner som är utspridda lite varstans både inom- och utomlands, och ni är lika viktiga ni. Bara att veta att ni finns, och att man alltid har er kvar, är guld värt. Häromhelgen hade jag ju Maria från Bolleruptiden nere på besök under avskedsfesten, och det är sådan vänskap som den jag har med henne som är riktig, anser jag. Det spelar ingen roll att det är länge sedan vi sågs, vi kan fortfarande prata och umgås lika avslappnat 🙂
Jag hoppas att ni förstår, ALLA ni som jag inte nämnde här, att ni betyder lika mycket för mig allihop.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s