Den perfekta mamman, finns hon?

Ibland undrar jag vart mitt tålamod tog vägen, det som fanns innan Alexander kom in i den fas han är i nu. 50% är han världens raraste och gulligaste kille, men 50% är samme kille också inne i en orolig fas med mycket trots. Det är väl mest när jag ska amma Jonathan som det blir som värst, när det blir något. Allt blir en ond cirkel liksom. Alexander vill t.ex. att jag ska pussla med honom, jag säger att jag ska göra det strax, så fort J ätit klart. Alexander säger att J är mätt och drar i honom för att ta bort honom från tutten. Jag säger till Alexander att han inte alls är mätt men att jag snart är klar. Frågar ofta om vi ska läsa en saga tillsammans så länge (det har ju varit det klassiska tipset so to speak). Alexander blir arg på mig, Jonathan märker av både att Alexander är arg och att jag är stressad och slutar amma trots att han är hungrig och blir ledsen och stressad själv. Ja, så kan det bli. Ofta får jag sluta amma Jonathan och vänta en stund innan jag kan fortsätta och HOPPAS att Alexander nöjer sig med att vi pusslat en kvart eller så. Ibland blir jag frustrerad och får gråten i halsen. Jag älskar att amma, jag är så glad att det funkar. Så funkar det ändå inte dessa stunder. Det blir bara till ett stressmoment och nödvändigt ont. För hur ointresserad Alexander än varit sekunden innan så vet jag att han kommer på stört så fort jag slänger fram tutten. Jag oroar mig för att Jonathan ska sluta amma helt, för att han bara blir stressad av allt som sker. Ibland önskar jag att jag kunde låsa in mig på toaletten och amma ifred. Men det går inte. Dels är det inte särskilt främjande för det som alla kallar för syskonsvartsjuka, dels kan Alexander öppna dörrarna ut och kan ju försvinna världens väg men framför allt för att så ska det ju inte vara?Där har ni det. Nu har jag erkänt att det här med att vara tvåbarnsmamma inte alltid är en dans på rosor.Kanske finns någon som roas av att jag erkänner att jag inte fixar det alla gånger. Kan tänka på en person bara såhär ur tomma luften. Men skit i henne nu. Det är svårt när Alexander blir sådär riktigt riktigt arg som han ibland blir när han inte får som han vill, när han visar prov på en ilska som inte vet något stopp. När han inte vet hur han ska hantera att han faktiskt är arg på mig, och tar till våld. Slåss, bits, sparkas. Och hur jag som förälder och förebild måste hantera det på rätt sätt.Men vad är rätt sätt? Jag tycker inte om att bli arg på Alexander, och mestadels mår jag jävligt dåligt efteråt. Samtidigt tycker jag att han inte ska få bete sig precis hur som helst och jag bara ska ta emot. Jag måste få säga ifrån. Slåss han, måste jag få lov att hålla fast honom så att han inte slåss mer och lugnar sig lite. Bits han, ja då kan jag ta upp hans egen arm så att den han biter är sig själv, så han inser hur ont det gör.Men inser han att det gör ont på mig också? Är detta rätt sätt? Blä. Jag vill bara att trotsperioden ska vara över. Jag vill finna orken och receptet på hur man håller huset, barnen och sig själv rena och nöjda på en och samma gång.Jag antar att jag inte är en perfekt mamma, eller jag vet att jag inte är det. Men jag gör så gott jag kan. Det hoppas jag räcker, för mer än så kan jag inte göra. Och gode Gud låt Alexanders hemska humörutbrott snart vara över. Det är faktiskt väldigt befriande att skriva av sig litegrann. Jag känner mig väldigt ensam här hemma just nu, så häromkvällen bestämde jag mig för att jag ska börja gå på öppna förskolan med barnen iallafall. Dels har jag dragit mig för det pga att Alexander haft lite sociala ”svårigheter” och dels för att en del av de saker de kör där inte riktigt är min pryl. Det är så himla kyrkligt ibland. Och no offense, inget emot kyrkan, men inget för mig bara.Men nu handlar det inte om mig, utan om mina barn. Som behöver social samvaro. Så därför.Därför ska jag ge det en chans lite. Försöka att inte vara så nedrans trångsynt. Det fina i kråksången är att ortens öppna förskolor har sommarstängt.Så tanken var ju fin. Iallafall.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s