Min älskade gumma


Nu har vi pratat med M, som var ute med sin hund och såg allt, och som därför gjorde allt han kunde för vår Dolly. Först såg hunden henne när hon, frisk, sprang i diket. Sen kom en transport och han tappade siktet…

När transporten kört förbi såg han hur Dolly släpade sig över vägen och mot häcken, den som gränsade an mot gräsmattan mot oss. Dolly försökte ta sig hem, trots att hon var förlamad från ryggen och ned. Älskade vän!
När han såg Dolly, ringde han direkt veterinären som kom dit, och lyssnade på Dolly och konstaterade att hon brutit ryggraden och att avlivning var det mest humana för att minska på hennes lidande då hon hade jätteont.
Men Dolly dog av sig själv, troligtvis av sprucken mjälte.
Allt detta hände inom ca 10 minuter uppskattade M.

Jag önskar att man kunde prata med sina djur, så jag kunde fråga Dolly varför hon missde transporten när hon såg upp för bilen…
Men det är som det är nu. Jag vet inte just nu om jag riktigt var så smart som ville veta allt, för det enda som spelas upp i mitt huvud är hur Dolly försöker ta sig över vägen, med rumpan i backen.
Jag tror att hon ville hem, till husse och matte och lillhusse.
Älskade, älskade Dolly.

Annonser

2 responses

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s