Vi brukade ha sällskap vart vi än gick

Nu är det så tomt. Alla säger att jag ska gå vidare. Tänka positivt. Men det är inte så lätt. Dolly, kom tillbaka. Vi säger att allt som hänt sen jag såg dig senaste gången bara var en hemsk hemsk dröm.

Min vän i alla duster, fejder och allting var DU. Du underbara katt.
Varje dag går jag igenom hur ditt jamande lät, hur du brukade gå, ligga, slicka dig, springa, stryka dig, hur din päls kändes – en sån underbart mjuk mage får man leta efter.

Till Dig som igår fick mig att få dåligt samvete för att vi inte har kraften nog att hålla Enya instängd, jag ber dig att hålla såna tyckanden för dig själv. Att ge mig ännu mer skuldkänslor hjälper inte ett jävla skit. Ska hon straffas för vad som hände Dolly?
Jag vet att risken är stor att min andra katt också kommer ligga där som ett kolli, jag vet det efetrsom Dolly var rädd för vägen och Enya inte bryr sig ett jota utan springer hipp som happ.
Men hon NJUTER av att vara ute och busar.
Enya är extremt ledsen och hon känner sig ensam, det märker vi. Någonting måste hon få ha kvar.

Så det så.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s