Min älskade Dolly


När jag kom hem fick jag mer än jag bett om.
Alexander har feberkrampat, men mår bra.
Men någon som aldrig mer kommer tillbaka till mig, sover hos mig och gosar med mig är min bästa vän och följeslagare i över sju år. Min fina fina Dolly. Igår blev hon överkörd och bröt ryggen, dog inom kort.
Mina närmaste tänkte på mig och på min syster, och därför fick jag veta det först idag.
Tårarna vill inte sluta rinna, och jag vet inte hur jag ska kunna ta mig samman för att ta mig vidare. Ni tänker kanske att hon bara var en katt, men hon var mer än så. Dolly var mycket speciell, och hon var mitt ljus i mörkret en tid i mitt liv nere i Skåne då familjen var långt borta och jag mådde dåligt pga mobbning bland annat. Dolly var min gosetös, hon som försvann 3 veckor men som kom åter den dag hennes bror blev överkörd. Jag har haft Dolly sen hon var knappt 3 månader och det känns så tomt utan min ständiga följeslagare och sovkamrat.
Jag trodde aldrig att jag skulle behöva ta farväl av min älskade vän på detta sätt.

Hon ska kremeras och sedan vila i skogarna bakom min pappas hus, där hon trivdes som allra bäst. Jag tror aldrig Dolly har mått så bra som när hon var där.
Jag älskar dig Dolly och kommer aldrig, aldrig glömma dig.
Min fina, fina Skorrrrpa.
Vila i frid.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s